Vilken svart, vit, soulman.

Vilken vit, svart, sabla gurugubbe!

Gudibrallan…

Liknande inlägg:

1. Fa-fa-fa
2. Soulsken!!!
3. Ännu ett bidrag!!!

Den där maffiga karakteriska rösten och så lite elgitarr på det. Snyggt.

Liknande inlägg:

1. Apropå begåvade unga män…
2. Talk dirty, turn me on
3. Magnetic Fields

Här är den förra versionen:

Och slutligen Johnny Cashs version:

Liknande inlägg:

1. Skägg, skägg, skägg
2. Dagens låt 7/11
3. Mer Fars dag

Liknande inlägg:

1. First day of my life
2. Förbannade ungar
3. Johnny & Mary-cover

Här i en slags flash mob, han står där i godan ro med sitt band på en balkong och spelar in en video, tror han, då det dyker upp en stor skara fans. Fint och skickligt att fortsätta på samma briljant när det bara väller fram folk. Leendet! Ja, försök att undvika att känna kärlek, eller i alla fall stor sympati, för den gode Ben.

Första skivan, Every Kingdom, släpptes i september förra året.

Liknande inlägg:

1. I love you but you're strange
2. Love Antell lånar från East 17
3. The love their label

Liknande inlägg:

1. Chief
2. The Drums-nytt
3. Iron & Wine-video

Det låter mer som hans tidigare grupp Longpigs alltså än den ”Sheffields Sinatra” som varit så förbaskat lätt att älska på i stort sett alla soloalbum.
Det är mer tuggmotstånd den här gången.

Richard Hawley är arg.
Men har melodisinnet i behåll.

Och ”Don’t stare at the sun” visar ju att han inte helt har övergett de där sirliga tongångarna.

Så här lät det hos Jools Holland alldeles nyss.

Liknande inlägg:

1. Richard!
2. Bygg en raket!
3. Sånger man lyssnar på när det snöar i april V

Och namnet då? Va! Detta oomkullrunkeliga ”Snooze”. Vad är det för nys?
Det låter som nån indian som står å huttrar i ett kargt bergspass och blir förhandlad med av blekansikten: ”Du, örrö, Rykiga Bävern – kom hit så får vi prata med dig. Du får lite grejer av oss.., eller…öh…vi tar lite grejer av dig åsså får du eldvatten.”
”Nej, jag vill ha som han, den stora bleka mannen från norr. Han från andra sidan stora vattnet – där dom spelar med krokig pinne och fångat den nedåtgående skymningssolen i liten boll. Jag vill puta med läppen. Jag vill ha… snoooooooze.”
Å helt fel ute är jag antagligen inte. Namnet Geronimo – den kanske störste indiankrigaren genom tiderna – betyder nämligen på apachernas språk ”Han som gäspar”.
Geronimo var således stolt, listig, grym och… trött?
Jag kväver en gäspning, letar en kaktus att suga på och inser att jag är nåt på spåren när jag i Peter Glas biografi läser partiet där det talas om de övernaturliga krafter Geronimo sägs ha besuttit. När han för typ hundrade gången hade fritagit delar av sitt folk och flydde genom natten med mexikaner i hasorna förlängde han – precis innan gryningen – dygnet med några timmar för att kunna dra nytta av mörkret.
Fatta vad han skulle kunna göra med en snooze-knapp.

Polarpriset gick i veckan till Paul Simon. Inte ens Randy Newman vore en värdigare pristagare (Bob Dylan är – som väl alla förstår – för stor för priser och sånt, han är liksom ett grundämne, typ…för musiken vad syre är för allt liv).
Men med låtar som »American tune«, »Bridge over troubled waters«, »The boxer«, »America«, »Homeward bound«, »Train in the distance« och »The only living boy in New York« har Paul Simon skapat sånt man faktiskt kan bygga The Great american songbook 1.2 på.
Hatten av!
Å nästa år blir det »You can leave your hat on«, när Randy får det.

Dead by april och UB40 spelar på Gröna Lund den 10 och 11 maj. Om man serverar dålig mjukglass då kommer många som har lite dålig musiksmak att bajsa på sig.

1 favorit: Weeping Willows!
Inte nog med att dom är klara för Freluga trädgårdsscen (den 22 juli). Enligt ryktet jagar Magnus Carlson och kompani dessutom en gästartist – av rang – att ta med sig.

Liknande inlägg:

1. Krönikan 20/4
2. Krönikan 18/11
3. Krönikan 16/9