Vissa av oss var lyckliga nog att få gå på Band of Horses-spelning i Stockholm igår. Mycket flanellskjortor och hipstermössor fanns i publiken, likaså en mängd iPhones som försökte ta bra foton (men det blev bara mög, kunde vem som helst se). Kort sagt – konserten var fantastisk, alldeles gitarrmanglig, publiken var lite stiff, trots Ben Bridwells försök att få i gång det lite mer. Men som han sa – ”a case of the mondays, huh?”, det kanske var precis det publiken led av. Måndag.
Bäst? ”Cigarettes, wedding bands”, ”The Great Salt Lake” och ”The Funeral” förstås.

Och som en riktigt fet fin bonus var systrarna i First Aid Kit förband. Vilka tjejer! Blott arton och tjugo år gamla är de fullfjädrade proffs. De måste blivit matade med amerikansk sextiotalsfolkrock sen de var spädbarn.

Jodå, Loney, Dear som spelade i Lilltjära skola i helgen var också fenomenal. Liksom Teenage Fanclub tydligen var i fredags.

Och fantastiskt medryckande ”Saturday waits” gjorde han (eller rättare sagt de, eftersom hade sin sidekick Malin Ståhlberg med sig) förstås, extra passande eftersom det var just lördag.
Det här är från ett tidigare tillfälle, live ihop med en liten brassorkester, och alldeles jättebra!

Ja, det är fredag, det är kräft- och surströmmingshysteri, det är hårdrock i Bollnäs i kväll, och det är val snart. Är det något att hetsa upp sig för? Nej, det där är som en liten kittling i tinningen, möjligen, medan följande är som en smäll rätt i plytet:
Band of horses till Sverige! I februari! De var i Malmö i augusti och spelade för många tusen på gratisfestival, och i vintras nån gång (tror jag) var de i Göteborg. De biljetterna sålde slut på en timme.
Alltså: de är rätt populära i Sverige.
Och jag har biljetter.

Det är saker att yvas över, minsann!
Och här är deras bästa låt.
Just idag. (I morgon är det förmodligen ”Saint Augustine”)

Sigge Hill på Folkan i Hudiksvall, på tisdagar under hela juli, har blivit lite av en institution. Många kommer dit för att se vilka hemliga gästartister han har lyckats få dit.

I går var det som vanligt: trångt, svettigt, glatt. Och fredaxbloggen hade förstås en representant på plats! Längst fram! Men eftersom jag är en idiot ibland hade jag glömt kameran och kan därför inte plocka fram bildbevis på att jag stod tjugo centimeter från Ebbots (The Soundtrack of our lives) mäktiga uppsyn – och kaftan. Med tamburinen runt halsen gjorde han Lou Reed’s ”Perfect day”, följt av ”Ring of fire” och därefter TSOOL:s egna dunderhit ”Instant repeater 99″. Magiskt! Gamla one-hit-wonder-gruppen The Korgi’s låt ”Everybody’s gotta learn sometime” följde därpå. Och sen ”Surfin’ bird!”.

Ny och het gästartist var Jasmine Kara som strax släpper debutplatta. Stor röst! Souligt och svängigt.

Eftersom mina vänner som också var där, båda lite diskret viskade ”vem är det där?” när Ebbot dök upp måste vi ju liksom upplysa folk om Ebbots storhet.
Kaftanen, skägget, magen, och den grymmmmma rösten!