Att Bollnäs-sonen Nisse Axman är en briljant reklamåmusikvideo-filmare visste vi sedan tidigare, då han vid ett flertal tillfällen försett både mf/mb (är inte dom klara i studion snart förresten?) och egna Leffe P med visuellt fyrverkeri.

Här är ännu ett exempel – där han samarbetat med syster Wilma då dom gett Edda Magnasons “Jona” en iskallt cool – och faktiskt på slutet nästan rörande fin – kostym…

I dagarna blev det officiellt.
Hellsingland Underground gör sommarens enda Sverige-spelning den 16 juli på Rock vid havet-festivalen i Höllick, Hudiksvall.

I övrigt lär det mest bli “Guten abent, Mönchengladbach”, “Ich bin ein Berliner” och “Bratwurst! Sehr schön” för världens sista rockband som har ungefär femhundraelva spelningar i Tyskland på agendan.

Inspelningarna på det som ska bli tredje skivan ska dras igång också.

Så här lät det på bandets andra album.

Å om vi ändå har dom där electronica-byxorna på oss går det inte att låta bli att spela den här igen.
Kids från Alfta och låten “Christine”.

Och precis som i mf/mb/-låten “The fine detail” handlar det i den här videon om en pojke och en flicka som myser.
Det är så vackert som allra helst.

Även om dom bor i Malmö nu så räknar vi mf/mb/ som ett Bollnäs-band.
Videos till varje låt på skivan “Folded” hittar ni HÄR!

Kanske fastnar ni och kan inte sluta lyssna på “The fine detail”?
Mer pop än electronica och mer Kalifornien än Kullaberg (där väl Nisse Axman spelade in “Seconds away”?).
Här är det en Hernan Cazares som stått bakom kameran.

“The fine detail”.
Faktiskt hur bra som helst.

Här var det local heroes på löpande band, liksom.
Bollnäs-bandet mf/mb/ otroligt snyggt bildsatta av Bollnäs-pöjken Nisse Axman.

Å plötsligt trillade poletten ner…
Hårda hyllningar och häftig hajp fick en förklaring.
“Seconds away” från senaste, fortfarande rätt nya, skivan “Folded”.

Svinbra ju!!!

Å visst ser det ut att vara inspelat ungefär där Kulla-mannen skrämde skiten ur oss lite äldre på den tiden då ungdoms-tv fortfarande sändes i svartvitt.

Det slog mig just att vi väl aldrig har lagt upp den senaste Hellsingland Underground-videon här?
“Shuffle day to day” ligger som andraspår på deras monumentalt fina album “Madness & Grace” som kom för lite knappt ett år sedan.
“Madness & Grace” nominerades nyss av Rootsy.se till bästa svenska album i kategorin americana/rock.
Gå in HÄR! och lägg en röst för sjutton!

Låten “Shuffle day to day” släpptes nyligen som en exklusiv ep via bandets hemsida, utrustad med fint godis i form av dittills outgivna låten “Silly dreams”.
I anslutning till det släppet gjordes också en video.
Fint värre.

…till Charlie Granberg, som den 22 januari drar igång nåt han kallar Klubb Deliverance på Stadt i Ljusdal.

Vad handlar det här om?
–   Delieverance är ett ställe för den lite äldre musikintresserade publiken. De som fortfarande vill gå ut, men känner att det inte finns nåt direkt utbud för dem. Därför har vi satt åldersgränsen till 23 år. Jag har haft idén ända sen jag drog igång RockNight för några år sen, men jag har inte riktigt haft tid förrän nu. Min förhoppning är att publiken ska bestå av folk mellan 30 och 100 år, som gillar singer/songwriters, country, folk och så vidare. Alla konserter kommer vara mer eller mindre akustiska.

Diamond Dogs spelar live under premiärkvällen, men dom kommer inte ensamma?
–   Nä precis, Pär Engman från Engmans Kapell är med på mandolin och körsång också. De gjorde precis en Englands-turné med samma avskalade koncept, men detta är första gången i Sverige faktiskt. Kan bli hur grymt som helst!

Och du tar själv plats bakom skivspelaren. Vad spinner du för vax?
–   Lite country, singer/songwriters, motown soul, och lite softare rock. Mycket gammalt. Och framförallt på lagom volym så folk kan snacka.

Du har rätt fullt upp med ditt band Hellsingland Underground och fram till skapligt nyligen körde du Rock Night med jämna mellanrum. Nu drar du igång det här också… Har du nåt slags damp?
–   Ja jag har väl det är jag rädd. RockNight kommer jag för övrigt att köra igång igen, väldigt snart…

Fixar du skjuts också åt oss som inte bor i Ljusdal?
–   Bra idé! Deliverance betyder ju ”räddning” eller ”frälsning”. Man kanske kunde ha en buss med en bartender, några servitriser och ett bluegrass-band ombord, och en slogan målad på den där det står: ”Deliverance – We’ll save you from boredom! Wherever you are!” Jag får fundera på det där lite…

…som med sitt Hellsingland Underground befinner sig mitt uppe i en drygt två veckor lång Tysklands-turné.
(Intervjun gjordes i förra veckan)

1) Guten Tag! Hur har ni det? Var befinner ni er nu?
–   Guten Tag! Just i detta nu är vi i ”the green room” som de säger. Och laddar inför ett tv-framträdande genom att dricka öl och titta på ett tyskt heavy metal band som får tribal-motiv airbrushade i ansiktet. Crow 7 heter de visst.

2) Ni åker buss mellan gigen, hur många gånger har ni kört vilse?–   Faktiskt inte en enda gång hittills, men så har vi ju också the legendary Doktor Griis med oss som chaufför/turnéledare. Med honom blir allt bra.

3) Vad gör ni i bussen?–   Vi blippar med våra iPhones och snackar en massa dynga. Lyssnar på musik gör vi också.

4) Ser ni nåt annat än vägar, hotell och rockhak?–   Näe, det summerar nog det hela ganska bra. Vi hängde lite i det forna Östberlin en halv dag och såg även lite gamla krigs-monument och sjuka nazist-byggnader från turnébussen i fredags.

5) 16 spelningar på lika många kvällar låter som ett tufft schema. Hur håller man sig i form?–   Det gör man inte. Det är svårt att få tag på nåt annat att äta än skräpmat efter autobahn, och det är svårt att göra nåt annat än att dricka öl innan och efter spelningar. Men vi har ju hur kul som helst hela tiden så det är väl ungefär som själslig yoga kan man säga, hehe…

6) Hur tas ni emot av den tyska publiken?–   Helt fantastiskt bra faktiskt! Vi hade inte väntat oss nånting. Men på de fyra spelningar vi hittills avverkat har det alltid kommit fram folk som berättat att de åkt upp till 50 mil för att se oss… Det är ju helt sinnessjukt när man tänker på det.

7) Vad är mest minnesvärt så här långt?–   Helt klart Reitwein-spelningen precis vid polska gränsen. På vår GPS tog vägen slut där, ett samhälle med 550 invånare. Den gamla hippien som ägde stället bara skrattade och skakade på huvudet när jag frågade om de hade Internet. ”This is the end of the world”, sa han. Men på kvällen var det ändå minst 500 personer där som hade åkt ända från Tjeckien, Polen och övriga tyskland för att se oss. Helt otroligt.

Har ni lärt er några nya tyska glosor?
–   Billy Bolero från vårt förlag lärde mig en mening innan vi åkte som än så länge inte kommit till använding: Ich habe angst. Fråga igen i slutet av turnén…

9) Blir det en tyrolerhatt när ni närmar er landets sydligare delar?
–   Nej för fan.

10) Nåt annat ni vill tillägga?
–   Ich bin ein Berliner!!! Som Peter hoppade ut ur turnébussen och skrek när vi stannade framför rock-klubben White Trash i Berlin. Folk på väg till jobbet verkade tycka att det var ett mycket märkligt beteende…

Okej, åsså några snabba frågor bara: på en skala från 0 till 10 – vad säger ni om …
…GPS? Utan den hade vi säkert varit i Polen och irrat omkring nu. (Betyg: 10)

…Rumpstek? Den har vi inte hunnit prova än… återkommer med betyg.

…Sovro? När vi haft separata hotellrum har det funkat bra. I natt sov vi hela bandet, plus turnéledaren i ett rum, då funkade det sådär, eftersom halva bandet gick ut och festade på nån bluesklubb medan resten sov.
Tills de andra ramlade in på morgonkröken… (Betyg: 4)

…Autobahn? Det är kul när det går fort! (Betyg: 9)

…Lederhosen? Har faktiskt inte sett några tyskar bära dem än. Det är nog en myt. Som att alla svenskar är blonda och heter Inga. (Betyg: 1)

…Nattsudd? En tia! Men vi har inte hunnit med så himla mycket än eftersom vi ofta åker så långt dagen efter. 60 mil i förrgår. (Betyg: 10)

<

Jag är för dålig på motorer och sånt för att säga nåt om bilen, men jag tror den är av franskt ursprung.
Men låten hör man ju direkt att den är svinbra. Å dess ursprung är också med hundraprocentig säkerhet fastställt: Voxnadalen.
Heja Pets!

Vad fint att Pets börjat bli lite verksamma på hemmaplan igen.
Deras debutalbum har funnits på den japanska marknaden och alla som haft lyckan att höra skivan vet att löften från tidigare digitala släpp och vinylsinglar infriats. Nytt nu är att det faktiskt går att få tag på även utanför Japan om man laddar ner det digitalt.
Och det vill man absolut…

Det händer saker på livefronten också, för Storsvedens finest.
Vill ni se dem på hemmaplan (och det vill ni garanterat) är det Röda bonden i Edsbyn som gäller.
Nu på lördag.
Pets!!!