Å ska man försöka sig på att tonsätta den där krönikan – eller i alla fall – lägga upp klipp på sånt som det refereras till skulle det kunna se ut så här.

Nu har vi påsklovat oss i en hel vecka. Och återkommer med hett stoff: Eller i alla fall en av världens bästa låtar. Inte bara idag utan nästan alltid.
Det är ju giganterna i The Highwaymen, det vill säga Johnny Cash, Kris Kristofferson, Waylon Jennings och Wilie Nelson, med låten Highway Man. Här i en liveversion. Och har ni sett hur stolta och glada de ser ut? Fina fina gubbarna!

Redan 1962 tyckte John Lee Hooker att det var lite boom boom.
Det här svänger liksom åt andra hållet…

Ni vet hur det är. Man går i samma hus dag ut och dag in. Stirrar på samma gamla tapeter och den trökiga nedsuttna soffan. Men så en dag får men ett ryck och vill förändra. Spika upp en ny tavla. Flytta på soffan två meter åt höger. Kanske målar om hallen.
Så är det lite här på fredaxbloggen nu. Ombyggnationsröra. Men bara lite! Vi vill testa lite nya grejer, helt enkelt. Något nytt typsnitt. Bättre funktioner. Sånt småpyssel. Allt med hjälp av vår kära wordpressguru Henrik.

För det här är ju vårt hus, våra gamla väggar, och även om det var fint (lite som Crosby, Stills, Nash & Young sjunger: ”our house is a very very very fine house”) var det dags för en liten liten uppfräschning.

I december är det inte konstigt om man går omkring och funderar på vilka låtar och skivor som var årets bästa. Det är summeringsdags, helt enkelt.
Och lätt är det inte.

Och i stunder av tvivel kan man i alla fall luta sig tillbaka en stund och tänka på år 2000. Då var den här låten en av de absolut bästa. Där råder inga tveksamheter alls.

Caesars Palace! ”From The Bughouse”! Tokröj! Och den håller ju lika fint i dag. Tur!

Ibland får man hjälpa svänget och inspirationen på traven en smula.
Det gör man bra med lite The Jam och ”Town called Malice”.

Visst vill man ge sig ut och dansa på hustaken, som Billy Elliot gör här i filmen Billy Elliot? Till just den låten. Fantastiskt, alltihop!

The Cure-nostalgin svepte bara in och tog över hjärnan här nu precis, när Robert Smith sjöng så tjusigt i Crystal Castles låt.
Så därför måste vi ju köra en gammal god ”Just like heaven” med tillhörande fin video från 1987. The Cure i toppform! Och låten är så märkligt glad och ledsen på en och samma gång.

Men oj! Tom Petty fyller 60 år idag! Vad fint.

1989 släppte Tom Petty sin första skiva under bara sitt egna namn, utan The Heartbreakers som medföljare. Dock deltog de väldigt mycket på skivan, så vad skillnaden är kan man ju fråga sig.
Skivan i fråga blev jag förskräckligt kär i som elvaåring, och efter att ha hört den några gånger köpte jag kassettbandet på en mack och vårdade det ömt och lärde mig alla texter utantill.

Bästa och fränaste låten (ur en elvaårings perspektiv, i alla fall) var den här, skivans sista låt ”Zombie Zoo”.

Den ni! Med lite socker på.

Dags för lite old school-rock. Bara för att det är tisdag. Och för att Thin Lizzy fortfarande är grymma. Och för att Phil Lynotts frisyr är en sevärdhet i sig.