Kristian Matsson, aka Tallest Man on Earth, släpper ett nytt album den 12 juni, ”There’s no leaving now”, och första smakprovet är den här singeln, ”1904″.
Den där maffiga karakteriska rösten och så lite elgitarr på det. Snyggt.
1999 släppte Will Oldham sitt sjätte album, ”I see a darkness”, vilket var det första albumet under hans alias Bonnie ”Prince” Billy. Där fanns tjusiga nedtonade titellåten ”I see a darkness” med, en låt som Johnny Cash året efter gjorde en cover på (och där var Bonnie/Will med och sjöng i bakgrunden).
Alldeles snart släpper Bonnie ”Prince” Billy en EP, med en ny version av låten.
Lite stompigare, lite klämmigare, och en lite knasig svartvit video med en yster Will.
Här är den förra versionen:
Och slutligen Johnny Cashs version:
Svenska duon jj släppte den 8 maj sin nya singel ”jj n° 4″. B-sidan på den heter ”Beautiful life” och är en fluffigt varm fin skapelse, åttitalssynthig och chillwave-ångande, som liksom ropar SOMMAR!
Vill ni bli lite kära? I så fall är det bra att titta nu. För Ben Howard går knappt att låta bli att bli lite kär i. En oförskämt ung (nyss fyllda 25) britt, singer/songwriter, med grym talang och röst och alltihop.
Här i en slags flash mob, han står där i godan ro med sitt band på en balkong och spelar in en video, tror han, då det dyker upp en stor skara fans. Fint och skickligt att fortsätta på samma briljant när det bara väller fram folk. Leendet! Ja, försök att undvika att känna kärlek, eller i alla fall stor sympati, för den gode Ben.
Första skivan, Every Kingdom, släpptes i september förra året.
Thomas Calder, en singer/songwriter från Brisbane, Australien, som verkar under namnet The trouble with temptation. Han har släppt ett par singlar, den senaste heter ”Someday soon” och ackompanjeras här av en lite lätt morbid video, regisserad av brorsan Josh Calder. Snygg, långsam och suggestiv indie-folk-rock, kan man kanske etikettera det med. Och så lite handklapp och harmonier. Tjusigt!
Richard Hawley adderar på sprillans nya skivan ”Standing at the sky’s edge” ett gäng färger på sin redan formidabla palett.
Crooner-kostymen är undanstoppad för sprakande psykedelia och mer indie-betonad rock.
Det låter mer som hans tidigare grupp Longpigs alltså än den ”Sheffields Sinatra” som varit så förbaskat lätt att älska på i stort sett alla soloalbum.
Det är mer tuggmotstånd den här gången.
Richard Hawley är arg.
Men har melodisinnet i behåll.
Och ”Don’t stare at the sun” visar ju att han inte helt har övergett de där sirliga tongångarna.
Så här lät det hos Jools Holland alldeles nyss.
I cyberspejs kan ingen höra dig svära.
Typ.
Så då bränner jag av ett ”fy fan vad jag gillar Rodney Crowell”.
Å vad kul att ”Kin: the songs of Rodney Crowell & Mary Karr” låter så bra.
Joe Henry har producerat.
Norah Jones, Lucinda Williams och Kris Kristofferson är med och sjunger.
Mary Karr är ”till vardags” är poet/skribent/författare. Skivan kommer i juni. Redan nu kan vi lyssna på Rodneys bästa bidrag.
Att Bollnäs-sonen Nisse Axman är en briljant reklamåmusikvideo-filmare visste vi sedan tidigare, då han vid ett flertal tillfällen försett både mf/mb (är inte dom klara i studion snart förresten?) och egna Leffe P med visuellt fyrverkeri.
Här är ännu ett exempel – där han samarbetat med syster Wilma då dom gett Edda Magnasons ”Jona” en iskallt cool – och faktiskt på slutet nästan rörande fin – kostym…
Å ska man försöka sig på att tonsätta den där krönikan – eller i alla fall – lägga upp klipp på sånt som det refereras till skulle det kunna se ut så här.
Den 5 juni släpper Neil Young & Crazy Horse ett album med tolkningar av amerikanska folklåtar, skivan heter förstås ”Americana”. Den första låten som släpps är ”Oh Susannah”.
Och videon är ihopklippt av gamla arkivfilmer. Snyggt, snyggt!
