Den amerikanske barnboksförfattaren och illustratören Maurice Sendak har avlidit.
Mest känd är han för boken ”Till vildingarnas land”, som Spike Jonze gjorde film av för några år sedan.

Arcade fires ”Wake up” satt väldigt fint där.

Det ser väldigt mycket ut som om James Mercer från Shins spelar läraren.
Kan det stämma?

Maurice Sendak blev 81 år och fick 1983 litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.

Vore det inte för att ”I thought I saw your face today” är från She & Hims debutalbum ”Volume 1″ från 2008 skulle man kunna säga att ”såna här låtar görs inte längre”.
Men 2008 måste ju ändå anses vara ”längre”, eller hur?

Som om det inte skulle räcka med precis allt annat i den här låten så är visslingen vid en och arton alldeles förtrollande i sin enkla trallighet.

Å Jarvis Cocker-hang around-mannen Alex Turner har så klart gjort ”Only you know” också.
Och sagt att han vill ha den spelad på sin begravning.
Tydligen.

Å om man tycker att videon till låten så klart var rätt mästerlig men att man tappade lite av själva låten:

Jarvis sitter fint ”när ett regn letar sig ner på insidan av kragen”.
Å ännu bättre om det snöar förstås.

Var det någon som sa Avett Brothers? Jag tyckte mig höra det. Så nu är det tvångslyssning på deras GALET fina ”If it’s the beaches”.

Här nedanför nämnde Torkel Joel Almes nya låt. The Tender Trap. Får en att tänka på gruppen Temper Trap, mest. Och gruppen Temper Trap har en låt som heter Soldier on – som Andrew Bird så flitigt sjunger i låten i föregående inlägg! Så knasigt! Sånt sammanträffande!
Man kan inte låta bli att tycka att det är lite lustigt. Tyvärr är Temper Traps ”Soldier on” lite tråkig (i alla fall de första fyra minuterna, sen blir det bra, men det är lite för lång tid), och därmed faller ju min fina ekvation en smula, men det kan inte hjälpas. Här ska vi bara bjussa på bra musik.

Så vi slår till med Temper Traps stora hit ”Sweet disposition” i stället. Vi har bjussat på den förr men en repris av något är väl aldrig fel?

jag tycker att vi inte får glömma de där imaginära ba-ba-ba-ba-ba:na. Som inte uttalas men som ändå finns där. Som hos Andrew Bird. Hans eminenta ”Fitz and the dizzy spells” – där sjungs aldrig några ba-ba-ba eller fa-fa-fa, men när Andrew Bird sätter i gång och visslar vid 2:22 in i låten så vill man liksom sjunga med med några ”ba-ba-ba” istället för vissel. Prova själva.
(och hans lilla fiolspelarnäve har jag faktiskt klämt på en gång. Eller snarare skakat. För en sådan sak får man väl bli lite star struck?)

Har ni inte upptäckt mannen i fråga än är det väl verkligen på tiden. Extra lämpligt nu när hans senaste skiva är alldeles färsk och fin. Sjukt begåvad man. Och han sjunger som en fiol!

Och så kan man med fördel lyssna på en av Regina Spektors gamla hits, ”On the radio” från skivan Fidelity som kom ut 2006. Så stompigt, så snyggt, så bra.

Det doftar inte bara av upptinande hundbajs och vår ute, det doftar långledig helg! För vissa av oss i alla fall. Och så spritter det lite i bena bara av tanken. Och så blir man sugen på Vampire Weekend!