Såg ni P3 guld-galan? I så fall såg ni världspremiären av Markus Krunegårds nya låt ”Everybody hurts”. Och även om ni missade det har ni säkert hört den på radio efter det. Och den fastnar som klister i öronen. På ett bra sätt.

Å här är videon!

Kära bloggen, förlåt att jag har försummat dig. Jag försöker ställa saker och ting till rätta med en ny M. Ward-låt, från kommande skivan ”A wasteland companion”, som släpps i april. Videon är tecknad och fin!

Madonna sparkar igång helgen med rykande färska singeln ”Give me all your luvin’”.
Smittande och svängigt. Å fina beundrare i M.I.A och Nicki Minaj.
Det känns som att hon kan sitta kvar på den där poptronen ett tag…

Vicken gubbfest det vankas framåt kvällningen!
Geraint Watkins som spelar i Nick Lowes band kan ju på egen hand också.
Skivorna ”Dial W for Watkins” och ”In a bad mood” låter inte alls särskilt olikt de som bossen Nick Lowe ger ut nuförtiden.

Förutom att lira i Nicks kompband agerar Watkins förband i afton.
I ”Champion”, här från ”Later with Jools Holland”, betalar Nick tillbaka lite komptid med basen.

Ärade vänner i Grekland.
Medborgare.
Fina djur.
Och fordon.

Då förändringens vindar blåser snålt kan det som till synes verkar ”grymt” ändå vara ”snällt”.
Håll i hatten ett tag och försök se bortom vardagens slit.

Det må vara tufft i dag men om fem år skola ni åter vandra era förfäders olivlundar så gröna – med fickorna fulla av fetaost och nån av Demis Roussos gamla tunikor hårt tryckt mot ert stolta bröst.

Kanske hör ni ock genom ett fönster nån pampig sak av Vangelis?

PS. Här på Fredax-bloggen är vi ju hyggliga åt alla möjliga håll – bjussar gärna på lite pepptalk inför stålbadet den grekiska eknomin ska ta. Och så går det ju inte att blunda för att det var lite roligt att en grekisk artist gjort en cover på Nick Lowes ”Cruel to be kind”)

Och drygt 30 år senare ställer han sig på Katalin i Uppsala.
Äldre.
Visare.
Med en obeskrivligt fenomenal katalog att välja låtar ur.
En briljant artist.

Även om Nick Lowe kommer med fullt band till Uppsala hade det varit kul att se honom med Wilco också.

Trodde ni att Nick Lowe är en burdus gammal pubrockare?
Nja, då har ni fel.
Nick är en känslig kille.
På torsdag spelar han i Uppsala.

Och bättre än så här blir det inte.
Eller hur?
En låt från botten av allt.
Som till och med är ljuvligare i all sin bakis-skakighet än Kris Kristoffersons ”Sunday morning coming down”.
Jo, faktiskt.

”With a growing sense of dread
And a hammer in my head
Fully clothed upon the bed
I wake up to the world
That lately I’ve been living in

There’s a cut upon my brow
Must have banged myself somehow
But I can’t remember now
And the front door’s open wide
Lately I’ve let things slide”

Alla som nångång vaknat på hallgolvet med öppen dörr inser storheten i den här pärlan från mästerverket till skiva, ”The convincer”.

En man och en gitarr.
I längden kan det bli lite enahanda.
Men är det Nick Lowe som håller i gitarren räcker det länge.

På torsdag har han med sig fullt band, men det hade räckt långt bara så här också.